trace

Ja jag vet att mors dag är först imorgon, men det råkar vara så att min mamma fyller år idag. Femtionio närmare bestämt, så nästa år smäller det!

 
Vi har varit i Borås och firat födelsedagsbarnet, mumsat på tårta och glass, njutit av solen och bara hängt.

Jag och Husband lyxade till det med en date på tu man hand, inte ofta man har möjligheten, så man får passa på. Som ni ser är jag inte riktigt vän med Hipstamatic, det här var det bästa kortet ;)

 Nu vankas det grillmat och sen laddar vi för årets tv-händelse ikväll. Heja Sverige och heja Loreen!!

 

 

Idag har jag trotsat de senaste veckornas förkylning och faktiskt vågat mig ut på skogsstigen igen. När jag, som aldrig varit någon löpartjej, för ett par månader sedan köpte mig ett par springskor, så var det med målet att tillsammans med kollegorna ta mig runt Vårrusets 5 km på en hyfsad tid.

De första gångerna gick det sisådär, kände mig som en överviktig sextioåring som inte motionerat på tjugo år. Men när tiden började förbättras och jag fick upp tekniken så hittade jag faktiskt den där löpargnistran jag tidigare bara hört talas om. Målet fick jag riktigt aldrig chansen att uppnå, När dagen D väl kom, låg jag hemma i feber. Men vad gjorde det, jag hittade en ny kärlek. Andningen. Pulsen. Skogsstigen. Jag tror jag är fast.

Idag har vi firat vårt rödvitblåa arv. För sådant har faktiskt vi alla i familjen, mer eller mindre. Husband föreslog att vi skulle gå i tåg runt huset med flaggor och sjunga "Ja vi elsker dette landet", men så norsk är i alla fall inte jag. Så vi nöjde oss med att mumsa på en maräng- och chokladmoussetårta med färska blåbär och jordgubbar. Mums.

Gratulerer med dagen, kjaere naboer i vest!

Eftersom Amadeus dragit på sig ännu en ögoninfektion så blir det två vabbdagar för mig denna veckan. Idag gjorde vi en liten utflykt till lekplatsen och bara umgicks på tu man hand. Gungade en stund, klättrade på stenar och låg en stund i solen och myste. Ibland kan jag få riktiga lyckorus över att få vara mamma till en så fantastisk liten kille. Att få vara hans trygghet och få ge honom en givande, trygg och minnesvärd barndom är en sådan enorm gåva. Häromdagen när vi var ute och körde bil och som vanligt satt och diggade till musiken, så spelades plötsligt den låt jag brukade sjunga för Amadeus när han var bebis. Jag började sjunga med, och snart satt jag där helt tårögd.

"...med dig blev det här en annan värld, och jag är så glad att du är här.
Vad du än ser, vart du än går, finns du alltid kvar hos mig ändå.
Vem du än blir, hur du än mår, ska jag alltid lyckas att förstå..."

Amadeus såg nog att mina ögon tårades, för han klappade mig på handen och sa "såå mamma". Så varm och go hela tiden. Kommer och blåser när man slagit sig, ger spontankramar mitt i lekstunden och klappar mig på kinden och håller sin lilla arm om mig vid nattningen. En liten person, som jag får vårda, lära om livet och se växa och utvecklas varje dag. Vilket ansvar, vilken förmån, och vilken resa att göra!

Lilla älskling, allting blev verkligen helt nytt när du kom, världen blev en bättre plats och mitt liv fick en större mening. Hade aldrig kunnat ana att du skulle betyda så mycket för mig och hur långt jag skulle bli villig att gå för din lyckas skull.

Mamma älskar dig, från månen och tillbaka!

♥♥♥

Idag har hela familjen storstädat huset. Men mitt i dammande och fejande gav vi oss själva en paus och åkte till Kaffe & Kackel, där vi fikade tillsammans med hönor och får. Det är ungefär så nära bönder vi någonsin kommer att bli :)

...struntar vi i dammtussar och tvätthögar här hemma, och tar istället en fika på IKEA där vi firar att chokladbollarna numera är mjölkfria.


Sen åker vi hem och dammar av gräsklipparen som stått i garaget hela långa vintern.


Så njuter vi en stund i solen - Deus med sandkakebygge, och mamman med att beundra vårblommorna som redan börjat titta upp i rabatten.

Om dagarna på jobbet är stressiga, så har vi det desto lugnare den där extra dagen då vi är lediga, lillen och jag. Gotto love Mondays!

Har känt mig som en soffpotatis på sistone, svårt att få ihop det med tider på gymet, jobb och vardag. Men en power walk är bättre än inget alls. Extra skönt att komma ut i den friska vårvinterluften, och med Rihannas senaste i lurarna får jag energi som jag inte visste fanns. Idag plockade jag på mig några kilo extra ut i form av ett par handledsvikter som jag köpte för hundra år sedan. En perfekt avslutning på veckan!

Idag sitter jag med torgvantar på mig på jobbet. Detta trots att jag dragit upp temperaturen på kontoret till dryga 26 grader och stängt dörren för att inte spilla någon värme. Behöver jag säga att jag längtar efter våren?

Idag är för övrigt första dagen sedan jag började jobba som jag känner att jag faktiskt har kontroll och översikt över allt som ska göras. Den första tiden har varit minst sagt hektisk, det har redan blivit en hel del övertid. Efter en sådan period är det alltid skönt med en, om än minimini, paus för att i alla fall så smått hinna ikapp med åtminstone det ständigt växande mailberget. Men eftersom jag lätt blir rastlös och verkligen ogillar att sitta sysslolös, så är det hela egentligen ett ganska så angenämt problem.

Hoppas ni har en fin dag och att ni, till skillnad från mig, inte fryser fingrarna av er :)

Vilken dag vi har haft! Klarblå himmel, nykommen pudersnö och en sol som generöst slösat värme på våra små näsor. En sån där dag då man bara inte kan sitta inne. Vi plockade fram pulkan och gav oss ut på en prommis i vårt vackra Kaxis, sen försökte jag och Deus oss på att göra snögubbe, men snön var, trots plusgrader, för svårformad. När vi rödrosiga kom hem parkerade vi i soffan och mumsade på te och kakor. Så, ja, jag får nog erkänna ändå - det finns dagar då vintern faktiskt är underbar.

Det har varit väldigt lite Trace på sistone, och ganska mycket annat. Känns lite som att jobbet tagit över mitt liv, men jag låter det vara så för tillfället, det ska nog lugna ner sig så småningom. Kände att jag i alla fall måste titta in och bevisa att jag faktiskt inte bara jobbar, utan hinner med en del annat också. Som att äta tårta. I alla fall på viktiga dagar som den här. Nyfriserad trettiotvååring som trivs mycket bra med livet!

Dagens glädjeämne: håret har äntligen blivit långt nog för en tofs! En kaffe och lite Adele på det, tack!

Japp, nu är vi hemma i kylan igen. Det blev en extranatt på Gran Canaria. När vi kom till flygplatsen fick vi veta att planet blivit försenat pga snökaos på Landvetter. Lite extra värme gör alltid gott, och med hotellsvit och middag på flygbolagets bekostnad gå gick det i alla fall ingen nöd på oss :)

Har hunnit jobba två dagar sedan vi kom hem, nu är jag inte längre på upplärning, så det har varit mycket att sätta sig in i, men jag trivs redan alla tiders, och det känns fortfarande jättespännande och enormt roligt.

Idag är jag ledig, och jag och Amadeus har varit ute och åkt pulka under förmiddagen. Tanken var att vi skulle dela pulka, men det blev liksom lite trångt. Så mamman flög av mitt i backen vilket ledde till att lillen ville göra samma sak. Där låg vi i snön och kiknade av skratt båda två. Det är livskvalitet det. Kan inte minnas när jag varit så snöig sist, inte när jag skrattat så mycket heller. Får bli fler besök i backen framöver tror jag minsann!

Vi har precis varit på playdate hemma hos Amadeus dagiskompis Tim. Det skiljer bara en ynka dag på de två, båda älskar att leka med bilar, och om de är tokstolliga i vanliga fall, så blir det gånger tio när de träffas. Men de leker så fantastiskt bra. Jag och Tims mamma kunde sitta lugnt och dricka kaffe i köket medan de två små busarna härjade i barnrummet. Ska bli spännande att se om de kommer hålla ihop även när de blir lite äldre.

Ikväll har jag och Deus pyntat granen. Det var lite trixigt till en början tyckte lillen, men när han väl lyckades öppna öglan och pilla på första stjärnan på en gren, så gick det med en rasande fart. Ska väl erkänna att jag möblerat om lite grann efter hans pyntande. Det blev liksom väldigt tomt i översta delen av granen :) Nu pryder den i alla fall vår numera julinredda gillestuga, som jag för övrigt ska återkomma till lite senare. Nu: sängen.

Fredag kväll. Huset är städat. Lillen är badad och ligger nu i sängen och snicksnackar för sig själv. Jag och Husband har dukat fram julgodiset och bänkat oss framför Idol-finalen, tillsammans med en kelsjuk liten lurvboll. Mys på hög nivå. Önskar er alla en finfin helg!

Sitter som oftast nu för tiden framför datorn. Lusläser platsannonser och knackar personliga brev. Efter det tråkiga beskedet förra veckan, är jag alltså nu i full gång med arbetssökandet igen. Ingen idé att gråta över spilld mjölk, bara att ta nya tag och köra hårt. Veckan har varit späckad. Förutom att sitta och stirra på dataskärmen, har jag även varit engagerad i dagisets årliga tomtefest (bilder kommer), agerat sekreterare på möte med arbetsgruppen för dagisets föräldrarepresentanter, och haft fullt upp med planering av alla festligheter och kalas som väntar under jul och nyår.

Det är kort sagt mycket nu. Att Amadeus på allvar nu börjat demonstrera sin egen vilja innebär en ny fas i föräldraskapet, och balansen mellan att vara för hård och att låta (snart) tvååringen regera är hårfin. Därför går mycket energi just nu åt till att utforska trotsåldersterrängen och ladda med en extra portion tålamod. Att ha en stark vilja är något som jag själv vet ibland kan vara jobbigt, men jag lever också med övertygelsen om att viljestyrka är en bra vän att ha med sig, och att envishet faktiskt är en tillgång för att ta sig fram genom livet. Så, grattis lilla prinsen. Du kommer att gå långt!