trace

Amadeus har fått sin första ryggsäck. Inte för att han ska börja skolan. Det dröjer lääänge till dess (och innan han börjar dagis förskola också om jag får bestämma. Heja KD!) Skötväskan vi fick med vagnen har aldrig varit särskilt praktisk, och nu när pappan snart ska vara hemma med lillen så tyckte jag det var dags för en liten väskuppdatering. Mindre än en vanlig ryggsäck, men med plats för allt det där som jag tröttnat på att trycka ner i min handväska. Perfekt!

...har nu sex stycken fina men ack så vassa små bissingar på plats i munnen och har redan kommit på konsten att gnissla tänder.

...sitter sedan ett par veckor tillbaks stadigt själv utan stöd.

...vägrar dricka välling. Vet inte om det är flaskan eller dess innehåll som är problemet. Har provat (mig veterligen) alla de mjölkfria vällingar som finns. Kanske känner lilen på sig att detta betyder att amningen närmar sig sitt slut...

...älskar fisk, precis som sin mamma. All fisk. Så länge den kommer i burk. Mammas hemlagade mat ratas än så länge, men skam den som ger sig...

...utforskar hela huset på nolltid. Skönt att grinden är på plats så man iaf slipper oroa sig för trappan...

...jagar mer än gärna Mischa som börjar inse att det enda säkra stället är att lägga sig högt upp...

...ger oss så mycket för var dag som går.

Vi älskar dig!♥ /Mamma och Pappa

Ikväll hade Amadeus svårt att somna. Jag försökte vagga honom först i sängen sen i famnen, men inget hjälpte. Till slut lägger jag mig på en madrass på golvet bredvid hans säng. Då lugnar han sig, men känner att han titt som tätt måste kika ut genom spjälorna för att se att mamma ligger kvar. Efter ett tag sträcker han ut lilla armen till mig. Jag stoppar in min egen arm i hans säng, och efter att ha smakat och småbitit på min hand en stund somnar han, hårt hållandes två av mina fingrar. Snuttefilten som brukar ligga tätt intill har hamnat nere vid fötterna. Substitutet dög inte längre. Mamman ligger kvar en stund och bara njuter av stunden, hör lillen snooza och känner hans andetag mot sin hand. En stund att bevara i minnet och i hjärtat. ♥

När jag var i Borås hittade jag en bild på mig när jag var i niomånadersåldern. Amadeus är på denna bilden visserligen några månader yngre, men lite likheter kan man ändå se - eller vad säger ni?

I förrgår la vi Amadeus i eget rum för natten. Jobbigt för mamman som kände lite separationsångest. Men, det visade sig vara värt det hela. Nytt rekord för oavbruten sömn kom som på beställning. Från kl åtta igår kväll till kl sex i morse betyder tio hela timmar(!) Tack kära svigermor för tipset!

Ibland känner jag mig handfallen, övermanövrerad och besegrad. All den kärlek jag känner till dig, min fina son, får mig att tappa fästet i tillvaron. Dina mjuka små händer som rör vid mitt ansikte, dina ögon med oidentifierbar färg, din runda lilla haka med gropen mitt i, dina tjocka små lår inbäddade i hudveck, och munnen som varje dag formar nya ljud. Allt med dig äter upp mig. Jag tappar alla yrkesambitioner, mina materiella krav blir mindre, mitt sätt att se på världen ändras totalt. Just nu finns bara du.


Undrar om jag någonsin kommer tillbaks till den jag var. Om A blir A och B blir B igen. Jag skulle göra allt för dig. Allt. Utan begränsning och utan villkor. Du är hela världen, i min famn. Försöker bena ut, strukturera och sortera. Få ordning på tillvaron, bli mig själv igen. Men den "jag själv" finns inte kvar. Jag har förändrats, utvecklats och berikats. Den kärlek som överumplat gör mig vimmelkantig, tunnelseende och enkelspårig. Så jag släpper, väljer att ge upp, att tillåta mig försvinna in i euforin som är du. Min Amadeus, mitt hjärta, mitt allt! ♥

En dag för sent, men så blir det ibland. Här är han i alla fall - min lilla sjumånaders älskling vars ögon faktiskt börjar gå åt det bruna hållet. Något ska han väl i alla fall ha fått från mamman :)

Mamman trodde först det bara var en, men det visade sig vara både två och tre små bissingar på väg upp. Nu gäller det att passa sig så man inte blir biten...

Minns ni när man var liten och lyssnade på en sån där talbok på kassett med tillhörande bok att bläddra i? Med jämna mellanrum hördes ett litet *pling*, och då visste man att det var dags att vända blad. Jag tror att vi nu kommit fram till ett sådant *pling* i Amadeus utveckling.

De senaste veckorna har lilla Deus börjat ta sig fram på egen hand på golvet. Från början gick det ganska långsamt och försiktigt, men för varje dag som gått så har han blivit duktigare och duktigare och nu hasar han sig genom rum efter rum på nolltid. Att man måste ha bättre koll har vi fått erfara på ett inte så trevligt sätt idag när vår lilla älskling föll ner från sängen. Det gick som tur bra, men det ska inte få hända igen. Nu vet vi iaf hur snabb han är. *pling*



Vad gäller maten så är det definitvt nya tider. Smakisarna går utmärkt och vi har nu börjat utöka till större måltider samt hela portioner gröt på kvällen. Gröten är den absoluta favoriten, men lillprinsen gapar glatt åt det mesta som bjuds. Den senaste tidens problem med stopp i magen börjar ge med sig och "systemet" verkar numera fungera som det ska. *pling*



Sedan vi kom till Norge har det även skett en radikal förändring av lillens sömnvanor. Från första dagen här har han sovit i säng(!) Jag tänkte att vi provar väl, men hade vagnen bredvid som backup. Gissa om jag blev förvånad när han bara la sig till rätta och somnade. Utan vagning! Från och till har jag blivit tvungen att ta upp och gunga honom lite i famnen, men vagnen har fått bli stående oanvänd. Känns helt fantastiskt bra. *pling*



Vår lilla älskling, tänk vad mycket glädje du ger oss och hur solen ständigt lyser på oss sedan du kom. Älskar dig mer och mer för varje dag ♥.

"Mitt hjärta är ditt, ditt hjärta är mitt och aldrig jag lämnar det åter. Min lycka är din, din lycka är min, och gråten är min när du gråter."  /Nils Ferlin

Efter att i säkert en dryg månads tid trott att det varit tänder på gång i Amadeus lilla mun, så kan jag nu konstatera att det äntligen hänt. En liten liten vit spets syns i underkäken och om man stoppar in fingret känner man en vass vass liten gadd. Den är precis på väg att bryta sig igenom tandköttet och stackars lilla prinsen han dreglar och tuggar och har ont på kvällarna. Efter lite alvedon och många kramar brukar han till slut sova gott, men i natt vaknade han och var kokhet. Antar att den lilla tanden gett honom feber. Men jag tror minsann han fått pappas höga smärtgräns, för det var som vanligt inget långvarigt gnäll. Efter en liten stund var han pigg och alert igen, och ikväll somnade han fortare än han gjort på länge.

Då har vi ännu en milstolpe att datera i minnesboken. Första tanden - check!
Liten håller på att bli stor ♥

...möte med en hund på nära håll, närmare bestämt Maxon, hemma hos några vänner. Mycket populärt.



...utomhusbad i riktig sjö. Även det en hit.



...sommarflirt ;) Tjejen i fråga är lilla söta Linnea.

Efter att Amadeus de senaste dagarna i större utsträckning lärt sig somna utan vagning, speciellt på förmiddagarna, tänkte jag idag prova på att låta honom sova i spjälisen. Detta gick utmärkt, och se så han njuter av det nya stora utrymmet :)

Gissa om jag blev förvånad när jag idag tittade ner i vagnen och fick se det här?! Det krävdes visst att mamma gav upp innan nappen hittade in i munnen. Om det bara var en tillfälllighet eller en ny vana återstår att se. Söt är han i alla fall!

Nyfödd                                                               En månad


Två månader                                                      Tre månader


Fyra månader                                                    Fem månader

Idag blir min lilla älsklingsprins sex månader! Måste klyshigt nog säga att tiden flyger. Tror inte man förstår hur fort det går innan man har en liten. Och oj vad mycket som hänt på det här halvåret.



Från att ha legat nästintill orörlig i mammas armar så är nu Amadeus en nyfiken, stadig och mycket glad liten kille. Han har liksom blivit en liten person och man kan redan nu se tendenser till personlighetsdrag.

Även om han fortfarande är en stor observatör som länge länge kan sitta och titta på sin omgivning, så vill han nu mer och mer bli en del av den värld han ser omkring sig. Detta innebär att allt, precis allt, ska undersökas, kännas på och stoppas i munnen.



Ljuden han ger ifrån sig har blivit mer nyanserade och vissa fraser man säger får honom att reagera på ett visst sätt, precis som om han förstår vad orden betyder.

Inga tendenser till krypande ännu, men snurra runt kan han, liggandes på mage. Och han sprattlar gärna med både armar och ben, som om han tror att detta ska ta honom framåt. Balansen blir bättre och bättre och med lite stöd kan han sitta själv korta stunder.



En sak är klar, det är en cool liten kille vi har. Han är sällan ledsen och att han skriker högt är extremt ovanligt. På föräldrautbildningen vi gick under graviditeten blev vi ombedda att föreställa oss vår bebis skrikandes - detta för att få en realistisk bild av föräldraskapet. Men lilla Deus bara levererar solskensleende på solskensleende. Han är onekligen en glad liten pojke som gläder sin omgivning med sin charm, utstrålning och lugna personlighet.



Can't wait to spend my life watching you grow up, my beautiful beautiful love ♥

...är inte alltid de dyraste. Favoriterna just nu är en tom vispgräddeförpackning och ett presentemballage bestående av prasslande cellofanpapper och roliga snören att dra i ;)

Nya favvosysslan: sitta vid köksbordet, kasta leksaker på golvet och titta på när mamma plockar upp dem. Over and over again.

Amadeus har ju som bekant passerat fem månader och aldrig tidigare har hans utveckling gått i sådan fart som nu. Varje dag händer det nya saker och ibland känner jag knappt igen honom, hans sätt att prata låta, röra sig och hans beteende i allmänhet.



Fötterna är just nu den stora favoriten. På skötbordet ligger han nästan alltid med fossingarna i vädret. I stort sätt varje dag hittar han på något nytt ljud, och den senaste veckan har han börjat skratta alltmer bubblande. Han vill inte längre sitta still i knät mer än ett par sekunder, sen ska han framåt på jakt efter en fjärrkontroll eller något annat spännande han fått syn på. Vänder sig gör han numera nästan direkt om man lägger honom på rygg, men han har ännu inte kommit undefund med hur man kommer från mage tillbaks till ryggläge. Våra fantastiska mat- och sovrutiner som sedan knappt två månader tillbaks fungerat hur bra som helst har nu rykt all världens väg. Jag har insett att det nog är dags att omvärdera och kanske omarbeta dessa, så för tillfället styr lillprinsen tiderna helt själv.

Idag har Deus också för första gången smakat gröt. Och oj, vilken hit det var. Har fått rådet att börja med bara en liten sked full, men han ville så gärna ha mer, så vi fuskade lite.



Känns helt otroligt att min lilla kille redan är så stor att det är dags för "skedmat", egen barnstol och sittdel på vagnen. Jag har börjat inse att det inte dröjer länge innan han faktiskt själv kan ta sig fram, och således också bort från mamma. En lite märklig känsla, hittills har han ju mest varit nära hela tiden och det har nästan känts som att vi sitter ihop. Men allt är ju en del av växa upp och jag är så lycklig att min lilla prins växer och utvecklas och att jag själv får följa det hela på första parkett.

Aldrig har väl orden från Predikaren i Bibeln "Allt har sin tid" passat så bra som nu. Att ligga i mammas famn och sova har sin tid, att upptäcka omvärlden har sin tid och att ta sig fram på egna ben har sin tid. Allt är verkligen skönt i sin egen tid. Själv gör jag allt för att ta vara på dagen och njuta fullt ut av varje minut med min stora lilla prins. ♥