trace

I år blir det ingen regelrätt årskrönika här på bloggen. Ska istället ta mig tid att ge en liten uppdatering av vad som hänt i Amadeus utveckling den senaste tiden.

Idag tog han återigen ett par steg, från soffbordet fram till pappa. Det har hänt några gånger förut, men att ge upp krypandet verkar han inte vara riktigt intresserad av, så går kan vi nog inte säga att han gör riktigt än.



Pratet börjar lossna och man märker att han hela tiden vill vara med och konversera. Första ordet var mamma, och det kom när jag låg bredvid och nattade honom en kväll i början av december. Plötsligt stack ut handen mellan spjälorna mot mig och sa "mamma". Nu för tiden säger han både mamma och pappa ganska ofta, men några fler ord har vi inte uppfattat.

Nåt annat roligt vi märkt under julen är att Amadeus vill vara med och skratta när vi andra gör det, gärna tillgjort, men än dock så hjärtligt och härligt. Härmar är något han roar sig med hela tiden. Hostar när vi gör det och hytter med pekfingret när vi säger ajaj åt något, precis som pappan brukar göra :)

Dansen har också börjat lossna, till mammans glädje;) Ibland kan han trycka på någon av sina ljudleksaker för att sedan sätta sig och studsa lite upp och ner till musiken. Det ser så roligt ut och man kan inte låta bli att dansa med ;)



Lampan var det länge sedan han började peka på och att han förstår saker man säger märks nu tydligare och tydligare. Säger man välling så letar han genast efter nappflaskan, om vi ber honom hämta nån speciell leksak så gör han precis det.

För övrigt har han blivit en högljudd liten kille, iaf jämfört med hur han tidigare varit. Det märks nu tydligt att han har en egen vilja, och att den är stark... Orädd är han dock fortfarande, precis som han alltid varit. Kastar sig utför möbler med huvudet före och verkar ganska oberörd av nya främmande miljöer.

Att han blivit liiite mer mammig och pappig när vi är ute bland folk är bara mysigt, och hans kramar med ett litet huvud på axeln och pussar med stor öppen mun njuter vi av hela tiden.



Kan inte förstå att ett år redan gått, så mycket som hänt. Med dig, lilla vän. Med mig som mamma och med oss som familj. Varje dag med vår lilla skatt blir bara bättre och bättre. Vi vill fortsätta ta vara på varje stund och njuta av att följa dina upptåg och varje steg av din utveckling, underbara älskade du!