Idag firar jag...

...två veckor utan medicin, och även om jag känner av en hel del utsättningssymptom så är jag glad över att ha kommit så här långt. Inte konstigt att man efter nästan fem års medicinering (helt sjukt att det gått så lång tid...) märker av skillnad när kroppen (och själen) helt plötsligt ska vara utan. De senaste dagarna har jag mest legat i sängen med hjärtklappning, yrsel, svårt att fästa blicken och allmän nedstämdhet. Sen är det i och för sig svårt att veta vad som beror på graviditeten och vad som är ett resultat av nedtrappningen. Skönt är iaf att veta att jag efter tentan på fredag är klar med skolan för denna gång, och därmed kan släppa den biten. Är övertygad om att det kommer göra allt mycket lättare :) En dag i taget - det ska va gött å leva!

Kommentarer
Postat av: Nathalie

Vad starkt av dig att våga ta steget coh sluta efter så lång tid. Kämpa på, kämpa på! Det kommer gå gallant tror jag.



Jag sms:ade dig i förra veckan förresten och frågade om du ville ses men antingen har du inte sett det eller så har du kanske bara varit upptagen med all rätt;) Men hur ser helgen ut för dig raring?

Postat av: smäm

bra att fira. det kommer gå hur bra som helst. en dag i taget som du säger :>

2009-10-21 @ 12:58:46
URL: http://smam.blogg.se/
Postat av: T.

Tack:) Nattis: Jag fick ditt sms och har svarat men då har du inte fått smset. Helt knäppt det där. Jo men visst kan jag i helgen. Eller måndag? Vi får ringas, kanske är bästa sättet;)

2009-10-21 @ 15:21:34
URL: http://trace.blogg.se/
Postat av: susanna

Vad har du ätit för medicin, vännen? SSRI?

2009-10-23 @ 22:39:16
URL: http://zutankar.blogspot.com
Postat av: T

Jepp. Zoloft. Eller Sertralin för att vara exakt.

2009-10-24 @ 09:39:41
URL: http://trace.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback