trace

Det är en fysiskt och mentalt trött Therese som sitter vid datorn idag. De senaste veckorna har varit späckade av aktiviteter och tankearbete kring desamma. På dagarna arbetar jag med den nya strukturen på IndustriForums hemsida, jag springer på lunchföreläsningar och går en utbildning i varumärkeshantering. Det ska städas och fixas här hemma, det är årsmöte i bostadsrättsföreningen, dieten ska planeras och träningsscheman följas. Mitt i allt detta längtar jag efter kvalitetstid med vänner, efter ro i sinnet och mat för själen.

En ordentlig portion av allt detta fick jag i söndags då Vidar bjöd mig på Sonja Alden konsert i Göteborg. Vi strosade planlöst omkring i stan, avnjöt en god lunch, kopplade bort vardagen och njöt av fin musik. Värdefullt. Så som livet ska vara.
 

När jag satt i soffan nyss med Mischa bredvid mig slogs jag av hur totalt oroslöst hennes liv är. Hon sover hela dagarna. Vaknar emellanåt, äter lite, leker en stund, för att sedan njuta av mattes massage och så småningom somna igen. Nu vill väl jag i och för sig göra mer än äta, leka och sova. Men jag tror ändå att Mischa har mycket att lära mig. Att bara go with the flow, inte oroa sig för något, njuta av varje del i livet, ta vara på de små ögonblicken och i allt detta slappna av. Hon säger åt mig att se och lära. Jag klappar henne lite mer, lägger huvudet mot hennes spinnande lilla kropp och glömmer allt annat.