The worrying kind

Mischa är pigg igen. Kommer upp till mig i soffan med musen i munnen. "Kasta, matte!" Jag kastar, hon hämtar och så upprepas proceduren. Kan inte betyda annat än att mina farhågor inte blev något mer än just farhågor. Precis som vanligt... Men, vad gör man. Jag är en extremt lättoroad person och mitt liv en berg-o-dalbana. Ibland på gott och ibland på ont. Jag känner mig i alla fall oerhört lättad och riktar ett tack uppåt.

Jag, Vidar och Mischa. And all is well.

Tårfyllt

Min älskade Mischa är som bekant väldigt nyfiken. Den här gången har det varit julgranen med tillhörande pynt som varit mest intressant. Så intressant att hon lyckats äta upp en hel två/tre-decimeters glitterbit igår på dagen. Efter några timmar började hon spy och jag såg tydligt på henne att något var fel.
Ringde veterinären som rekommenderade oss att åka direkt till djursjukhuset, vilket vi gjorde. Där fick stackars älsklingen gå igenom alltifrån ultraljud och röntgen till att bli nerdrogad av lugnande i förhoppning om att glitterbiten skulle komma upp... När hon stapplade omkring på golvet i undersökningsrummet med svansen släpandes efter sig kunde jag inte hålla tårarna borta.

Envis som hon är kände hon inte alls för att kräkas så efter två-tre timmar fick vi bara åka hem - utan att egentligen veta något mer än att man inte kunde hitta glitterbiten varken i magsäck eller i tarmarna. 
Just nu väntar jag bara på att hon ska göra något på lådan, så jag vet att glitterbiten inte stoppat upp något. Helt säkert kan vi inte veta förrän om några dagar sa doktorn. Om den satt sig på tvären därinne någonstans är det svårt att göra något. Så just nu bara jag ber till Gud och gråter omvartannat. Vet inte vad jag skulle göra om jag förlorade min älskling...

Vad gör man inte...

...för att få Mattes uppmärksamhet?

image329
Pyntar sig...

image330
...lagar frukost...

image328
...köper fina blommor...

image326
...gömmer sig...

image327
...och ockuperar skolböckerna.

image331
Mischa braveheart. Gotto love her!

Grattis, mattes älskling!!

image206GRATTIS!

Ett år idag, min egen underbara lilla lurviga myskisse. Ett år sedan hon föddes och på dagen åtta månader sen hon blev min:) Vilka härliga åtta månader vi haft. Från tidig morgon till sen kväll har hon funnits där för mig, lyssnat när jag behövt prata av mig, tröstat när jag varit ledsen och gjort mig glad när jag behövt uppmuntran.

Alltid väntande vid dörren när man kommer hem, mysigt krafsande på halsen på morgonkvisten och lekfullt skjuta-rygg-ande vid kurragömmalek. Ja, hon har verkligen blivit mig riktigt kär, min lilla Mischa. Idag har vi firat med exklusivt godis och dagen till ära lekt lite extra:)

 
Ja, må du leva, Mischa Braveheart!




   
              
  
       

Mischa Braveheart

image192

Idag har Mischa fått ett andranamn. Hon har genomgått en operation som innebär att hon inte längre kan få ungar... Steriliserad. Sad, I know, men det var tyvärr en nödvändighet.
Lilla Mischa har ju blivit stor och könsmogen, vilket lett till att hon de senaste veckorna har börjat markera revir genom att avge små pölar lite överallt i lägenheten. Kan låta charmigt, men när det hänt sisådär sju åtta gånger börjar man bli trött på att varje morgon kolla vilka kläder, skor eller kuddar hennes majestät behagat kissa på i natt.
Så, efter lite konsultation med veterinär kom vi fram till att detta var den bästa lösningen.

Jag grät nästan när jag lämnade henne hos stora stygga läkaren i morse - kände mig så hemsk. Men, när det står mellan att göra sig av med henne (vilket är otänkbart) och detta, så blir valet ändå ganska enkelt.

När jag hämtade henne för några timmar sen var hon helt groggy, stackarn. Hon rör sig långsamt, mjauar tystare än vanligt och har ingen aptit. Till råga på allt är hennes vackra vita skönhetsfläck på magen nästan helt bortrakad.
Detta märke får tjäna som signum på hennes nya namn. Ett namn hon har förtjänat.
Hon må vara oförmögen att få ungar, men hon är sannerligen min alldeles egna Mischa Braveheart!

Sötnos i glaset

                                                               
Min lilla sötnos har slutat dricka vatten ur sin skål som vanliga katter gör. Numera ska det vara rinnande i handfatet, eller allra helst ur Mattes medicinglas på nattduksbordet.

DSC00065.JPG

Gästskribent

Auhhh...*gäspar*. Oj, jag har legat lite snett i natt tror jag, får sträcka lite till på mig. Iiihhh...*gäsp igen*  Ska nog ta mig en bit mat om jag bara...åh, det var skönt. Klia lite under hakan också. Perfekt, hon lär sig. Hungrig, hungrig, spinner vidare och  *duns* ner på golvet. Tyst utanför dörren...smyger mig igenom springan... Inkräktare! Lägger mig platt, kryyyper saaakta framåt. Föremålet rör sig. Luktar råtta, det är råtta! Saakta framåt, ta sats med bakbenen...hopp!! Got you! Din elaking, du ska dö! Kastar upp i luften, biter och besegrar. Inkräktaren oskadliggjord. *Spott och fräs* päls i munnen. 
Sniff sniff...mmm, lever och anka...mmm...hungrig! Måste ha...

Någon kommer...jippie!! Äntligen morgon! Leeeka!!! Hopp hopp, lek med mig!! 
Äsch, inte på lekhumör. Jag går väl på lådan jag också då. Krafs krafs, *stink*, måste krafsa lite till. 
Spriiiinga runt runt, leeka leeka. Jaga bollar, snören och möss. Jippie, jag lever!! Nu! Matljud! Mjauu...jag vill ha! Åh, kyckling - bättre än lever. Kom igen! Skynda! Springer runt skålen. Slickar. Mmmm...
Mums gäsp och lek!

Mischas väg till maten.
 
 
DSC00086


Mischa

DSC00086

Så har familjen Vassnes fått tillökning. Små halvätna möss (fejk så klart) pryder golvet, en hörna av köket har inretts med små skålar och en liten klätterställning. Dammet som flyger i luften i solens sken blir till fiender, och inte ens på natten är man säker undan den lilla vildingens angrepp. Mischa har kommit hem!!

Mattes lilla älskling är en 16 veckors skogskattunge som sprider glädje och katthår i lägenheten:) Det blir till att städa lite oftare, men vad gör det? Världens gullligaste lilla varelse bor i min säng!

Mischa 4ever:)

Nyare inlägg