trace

 

Åtta dagar sedan Teodor kom till oss. Även om världen inte vänts lika mycket upp och ner som när Amadeus föddes, så är det ändå, som sig bör, en omställning för alla i familjen. Amadeus har än så länge tagit det hela väldigt bra. Han klappar och kramar lillebror och är tydligt stolt över att ha fått ett syskon. Att däremot tvingas dela mammas och pappas uppmärksamhet med en annan individ är tydligt jobbigare för honom. Han vill gärna sitta i knät på den av oss som håller Teodor, och mycket har blivit lite mer omständigt, antagligen för att mamma och pappa ska se honom lite extra. Han har vid ett par tillfällen både kissat och bajsat på sig, och vill gärna vara bebis och göra allt som bebisar gör. Vi försöker bara ge honom så mycket kärlek och uppmärksamhet som det bara går, samtidigt som han, precis som vi, behöver vänja sig vid att vi nu är fyra i familjen. En inte helt lätt balansgång alla gånger, men precis som alltid så försöker vi följa magkänslan och göra det som vi tror är bäst.

 

Lillebror är en matglad krabat som redan efter tre dagar snudd på nått upp till sin födelsevikt. Han verkar mer viljestark och bestämd än sin storebror, visar tydligt när något är fel, men är också världens goaste som gärna vill bli buren och höra mammas och pappas hjärtslag. Det är så mysigt med en liten igen, och jag njuter verkligen i fulla drag. När Amadeus föddes var det så mycket nytt och så omtumlande, att jag tror jag ibland glömde, eller inte insåg att jag skulle njuta. Nu vet jag hur fort det går, och att lite sömnbrist och matstrul är bortglömt fortare än man tror. Jag försöker supa in varje minut och vara närvarande i nuet så mycket det går. 

 

Det är så speciellt att få vara hemma hela familjen. Även om det naturligt blir så att jag ägnar mer tid åt Teodor, så försöker jag och Husband turas om så mycket det går, så att Amadeus även får lite tid med mamma, och pappan får snooza på lillen. Vi är mest hemma, har haft några besök, och gör emellanåt små utflykter. Igår tog vi bilen en bit ut på landet och promenerade utmed sjön medan Amadeus balanstränade på sin nya springcykel. 

 

Att det bara var en vecka sedan Teodor kom till oss känns smått overkligt. För även om jag nog ännu inte helt smält att vi nu är fyra i familjen, så känns det på något märkligt sätt som att han alltid varit här. Kärleken till honom är så stor, och fanns där från första stund. Tårar av lycka rann redan på förlossningen när han låg på mitt bröst, och nu vet jag att mitt hjärta hade plats för en till. Jag känner mig så otroligt rik med två så fina skatter och en så fantastisk man i mitt liv. ♥