En småbarnsförälders verklighet
Livet med en 15 månaders kille är allt annat än organiserat. Solglasögon som plötsligt bara har en skalk kvar, halvätna äpplen som påträffas i kylskåpet, totaldissekerade värmeljus som medför små små stearinflagor över hela golvet, trösklar som pyntats med klisterögon, handdukar som fått en permanent golvplats istället för kroken där de en gång i tiden hängde. Ja, listan kan göras lång.
Det är bara att inse att det där med ett ordningssamt hem är, i den mån det någonsin existerat, ett minne blott. Visst plockar man undan varje kväll, men innan frukost ser det likadant ut igen :) Jag tror jag börjat försona mig med tanken på att det inte går att plocka och plocka jämt och ständigt, utan att det bästa är att gilla läget och faktiskt njuta av att få vara med på en nyfiken liten killes alla upptåg och upptäckter. Och när det kommer till kritan, att det är lite stökigt, vad gör det om hundra år?
Låter väldigt bekant. Jag försöker med hålla ordning hemma även om det är i stort sett omöjligt. Men det är ju ett härligt kaos det blir, måste ju få synas att det är ett lekfullt barn i huset :)
Kram
Johanna
Jag hade inte kunnat säga det bättre själv, det är nog en del av varje förälders vardag. Ett härligt kaos, som föregående talare skrev. Jag håller med.
Det viktigaste är ju inte att ha ordning, även om det i sig är väldigt tillfredsställande. Men det är ganska mysigt med spår av små händer och fötter som experimenterat och pysslat och donat.
Haha, kanner verkligen igen mig!! Man stadar och stadar, plockar, tvattar och sa borjar allt om igen... Livet som mamma. :)
jajamen. Så är livet när det är som bäst. Känner igen detta från alla år med barn. Och det är bäst att njuta av livet där man är. Oändligt många kvinnor före oss kan instämma. Kramar.
Tack!
Visst är det så. Man plockar och plockar men det är ett ständigt kaos hemma :)