trace

Vet att det varit tyst från mig ett tag nu. Saknar bloggandet och hoppas nästan dagligen på en möjlighet att sätta mig och skriva ett inlägg. Men livet rullar. Och när jag väl sitter vid tangentbordet så är det dött. Alla spännande saker jag tänkt berätta om, roliga händelser som fått mig att skratta så jag tjuter och funderingar som gnager i skallen. Puts väck. Kanske det helt enkelt är meningen att jag ska hålla dem för mig själv. Att de bestämt sig för att titta fram bara i de perioder då jag inte har lika mycket tid att skriva.

Fler och fler av mina vänner lägger ner sina bloggar, ofta på grund av tidsbrist. Men för mig är bloggen så mycket mer än en blogg och det krävs mer än tidsbrist för att jag ska överge min kära tilflykt i informationsbruset. Jag är kvar och jag har inga planer på att lämna bloggosfären. Har bara tagit en liten andpaus.