trace

Sitter vid skrivbordet som för tillfället står ute i vardagsrummet och trängs med resten av rummets möblemang.. Renoveringen fortstätter, och turen (eller oturen:) ) har kommit till kontoret. Vi började redan i måndags att riva ner det som gick av den gamla strukturtapeten, för att sedan spackla, slipa och måla. 
Planen var att det hela skulle vara färdigt till helgen, men...hur ofta går det enligt plan när det gäller hantverksarbeten...? Efter att jag suckande och stånkande grundmålat alla väggar visade det sig att det var allt för många lager tapet under, så det hela började flaga och vi fick börja om igen... (Som tur var slapp jag kleta ner mig med målarfärg igen, något som jag med varm hand mer än gärna överlämnar till Vidar...)

Nåja, vi bestämde oss iaf för att inte stressa utan låta det hela vara.  Min perfektionistiska ådra hade dock svårt att acceptera detta med tanke på svär-päronens besök i helgen. Men, det blev bra ändå:)
Har haft en jättemysig helg med trevliga middagar, en hel del shopping och mestadels fint väder. På lördagskvällen dök även delar av min familj in på taco.

       
Nu är det tyst i lägenheten igen. Vidar och Mischa ligger i soffan och sover och jag, som precis som vanligt har svårt att varva ner sitter i stearinljusens sken vid datorn och skriver. Klockan är sex och det är redan mörkt ute. De vackra löven på träden börjar till min förtret redan ramla av... Önskar jag kunde pausa tiden ett tag som det är just nu, med hela naturen skiftande i röda och oranga nyanser. Fast där är jag nog ganska maktlös... Jag har iaf försökt göra något åt det hela genom att låta mitt hår anta ett lysande rött höstlövs färg.
Nu är det bara att andas in varje minut och njuta av varje dag som årstiden har att ge. Sen är det ju faktiskt snart jul. Och det är ju inte helt fel, det heller...

Carpe diem, my friends!