In desperate need of encouragement
Kanske inte sånt man vanligtvis skriver på sin offentliga blogg, men i avsaknad av den traditionella dagboken så får den nödvändiga avreaktionen ske här.
Depp och ilska.
Jag känner precis som du! Jag har också börjat tvivla på mig själv och min inre "begåvning", pratade med mamma om det häromdagen. Känns tungt att ha dessa tankar när allt annat är så himla stressigt, varför just nu liksom? Vad ska vi göra Therese? ;)
En positiv grej är iaf att jag bestämt mig för vem jag ska försöka gestalta på onsdagens middag; Pernilla Wahlgren á la piccadilly circus. Har allting som behövs hemma, så det får bli så nu=) Sj, har du bestämt dig? Jag har massa förslag till dig som är brunnet så det är bara att höra av dig så tipsar jag;) Annars är youtube jättebra, sök på melodifestivalen så finns det massor. Hoppas du blir lite klokare på det i alla fall. Kramar
Läs 1.Kor.1:5, den versen kunde jag till och med ta mitt körkort på en gång för länge sen =).
För övrigt får man ju ha sämre dagar,det drabbas vi alla utav ibland. Men du tar dig igenom, you´re a fighter, so don´t give up Tess! /Dèsirée