trace

Idag har varit en tårfylld dag. Himlen har gråtit nästan hela dagen och för mig har det brustit si sådär en tre, fyra gånger. När jag kliver in på jobbet på morgonen inträffar något riktigt tungt som får mig att ta till tårar. När jag delar min sadness med kollegorna kommer det igen - det tunga blöta som inte vill stanna i ögat.

Gilmore girls är slut. Jag brukar inte gråta av TV-program, men avskedet mellan Logan och Rory som inte kommer ses på månader igen var bara för mycket. Kanske är känslan bekant...kärlek på avstånd...
Lorelai ger Luke ett ultimatum men får nobben - återigen är ögondimman där.

Mascara på vita koftan. Who cares? GG återses inte förrän till våren och bara tanken på avskedet får mig att återigen droppa salta stänk på tangentbordet där jag sitter. Kan tyckas fånigt, men GG är för mig inget skådespeleri. För mig är det på riktigt. Och nu dröjer det månader tills jag får veta hur det går för mina vänner. Sad.

Förresten, vem sa att tjejer är känslosamma? Skitsnack!