trace

"Livets vägar går härs och tvärs, det gör också denna vers"

Denna lilla diktrad användes flitigt i de kompisböcker man skrev i som liten. Orden skrevs lite här och var, eller "Härs och tvärs", och för att betona betydelsen ytterligare, textades de kanske i olika färger.
Men, vem visste då vad som menades...?

Dagens händelser får mig att genast relatera till dessa oansenliga ord. För, i sin enkelhet beskriver de ändå det tillstånd jag just nu befinner mig i. Härs och tvärs.
Man tror sig vara på väg i en klart utstakad inriktning, så, plötsligt viker vägen av och man står där som ett fån och vet inte vart man ska vända sig.

Tyvärr kan jag inte så här offentligt berätta vad som hänt mer ingående än att säga att saker och ting framöver inte riktigt kommer bli som jag trott. (Nej, jag är inte gravid, för er som tror det)
Jag hade sett för mig hur den närmaste tiden skulle utveckla sig åt ett visst håll, men idag spärrades vägen helt obarmhärtigt av. Oväntat, väldigt hastigt, och otroligt tråkigt.

Det konstiga är att hur ledsen jag än är så känner jag inte den där tyngden på mina axlar. Hur lite jag än vet om vad som kommer så vet jag ändå att det blir bra. Hur förvirrad jag än känner mig så vet jag att det finns någon med koll.

Det är inte första gången, och säkerligen inte heller den sista, som livet snurrar till och man står utan att veta varken ut eller in, höger, vänster, eller kanske rakt fram. En sak är säkert. Bakåt är det ingen fråga om.
Uppåt. Så får det bli.